Vad är labradoodlarnas historia?

Ursprunget till labradoodle är från Australien på 1980 talet då Wally Conron var ansvarig för avel av labradorer till ledarhundsutbildningen. Under en semester till Hawaii mötte han en kvinna som var blind och hennes högsta önskan var att kunna ha en ledarhund. Hennes man var svårt pälsdjursallergisk så hon såg ingen möjlighet att ha hund.

Wally Conron tog det här som en utmaning och tänkte att kanske fungerar det om man utbildar en storpudel till ledarhund åt henne. Han klippte bitar av hår från många storpudlar och skickade till kvinnan men fick varje gång beskedet att maken hade fått allergibesvär. Wally Conron funderade vidare och tänkte att kanske går det att få fram en hund som inte fäller hår men som också är utan pudelns tjocka underull. Det kanske skulle kunna bli en hund med mindre mängd allergen.

Han parade sin bästa labradortik med en storpudel och ur den kullen var det tre valpar som visade sig ha mindre mängd allergen. En av dem utbildades till ledarhund och levde hos kvinnan på Havaii och hennes man fick aldrig några allergibesvär av hunden.

Ryktet om de här hundarna spred sig snabbt, de var vackra, hade ett fantastiskt trevligt temperament och de fällde inte hår! En drömhund för många som sedan utvecklades genom avel och spred sig över världen. 

Det goda livet med labradoodle är smittsamt. I vår familj finns flera med pälsdjursallergi som lever med labradoodle utan att få några besvär.
Här en artikel från sommaren 2010 i tidningen Härliga Hund.